Rasism och främlingsfientlighet var inte ett främmande inslag i den arabiska halvön. Profeten satte däremot stopp för detta genom att skapa en ny anda av broderskap utan några som helst etniska eller samhällsklassiga barriärer. Bland annat utsåg han Bilal som den förste muslimske böneutroparen. Bilal var en frisläppt slav från Abessinien. Det berättas i traditionerna att Bilal hamnade i en dispyt med en av Profetens följeslagare vid namn Abu Dharr som i sin frustration sade till Bilal på ett förnedrande tilltalssätt ”… du som är son till en svart kvinna.” Bilal berättade vad som hade hänt för Profeten som tillrättavisade Abu Dharr med orden ”Det finns fortfarande spår av dig från okunnighetens period (djahiliyyah).” Abu Dharr som ångrade sig djupt lade sig på ner på marken med ena kinden nedåt på marken och lovade att inte resa sig förrän Bilal lade sin ”svarta fot” på den andra kinden.
Att nedvärdera eller se ner på andra som inte delar ens tro är inte heller acceptabelt i islam. Det berättas exempelvis att det en dag gick förbi en judisk begravningsprocession medan Profeten och hans övriga följeslagare satt ner. Profeten valde av respekt att stå upp. Följeslagarna sade till Profeten att det endast var en jude. Profeten svarade dem ”Är inte det också en själ?”
Profetens hustru Safiyyah bint Huyayy som var av judisk börd kom en dag gråtandes till Profeten. Hon hade blivit kränkt av någon på grund av hennes judiska härkomst. Profeten som tröstade henne gav henne rådet: ”Säg till dem: ’Aron är din far, Moses är din farbror och Muhammed din man.’” Genom dessa ord hedrade Profeten hennes folkslagsspecifika tillhörighet.
Berättelsen om Qaarun är en av många muslimer negligerad berättelser i Koranen. Min erfarenhet säger mig att det är alldeles för få muslimer som hört eller läst om denna berättelse. Detta är högst olyckligt då berättelsen om Qaarun på ett tydligt sätt lyfter fram de anomalier som finns i vårt moderna samhälle idag. Följande inlägg är mitt lilla bidrag i att göra denna berättelse tillgänglig för den breda allmänheten. Nedan finner du berättelsen så som den berättas i Koranens 28:e kapitel, verserna 76-83 med kommentarer av mig.
Qaarun hörde till Moses folk men han uppträdde övermodigt mot dem [alla]. Vi hade nämligen skänkt honom sådana rikedomar att hans skattkistor skulle ha känts tunga till och med för tio starka män eller ännu fler. Och hans landsmän sade till honom: ”Skryt inte [med dina rikedomar]; Gud älskar inte skrävlare! (Koranen 28:76)
Vissa korantolkare har försökt identifierat Qaarun med Korach i Gamla testamentet.1 Enligt Mohammed Knut Bernström ger Koranens text emellertid inte något underlag för en sådan identifikation.2
Att tillhöra ett privilegierat trossamfund så som Qaarun behöver inte per automatik innebära att man är frälst och garanterad en plats i Paradiset. Det räcker inte med läpparnas bekännelse. Vad som krävs är hjärtats bekännelse.
Qaarun tilhörde Moses folk och fick ta del av uppenbarelsen direkt från Moses. Enligt vissa muslimska lärda var Qaarun kusin med Moses.3 Ändå vägrade Qaarun att lyssna till sin kusin och därmed följa sanningen. Vi läser i Koranen: ”Och Qaarun och Farao och Hâmân (lät Vi gå under på liknande sätt). Moses kom till dem med bevis (för sanningen), men i sitt högmod (vände de honom ryggen); (Vårt straff) kunde de emellertid inte komma undan.” (29:39) Qaarun anklagade istället Moses för att vara ”en trollkarl och en lögnare!” (40:24).
Qaarun var enormt förmögen och njöt av alla de privilegier som medföljder detta. Även om han tillhörde Moses folk, dvs. en av israels folk som var förslavade i Egypten, hade han allierat sig med Farao och på så sätt vunnit en hög ställning i samhället. Med Malcolm Xs berömda liknelse var han inget annat än en house-negro, dvs. en person som hade sålt sin själ för denna världens glitter. Genom alla tider har förtryckta minoriteter alltid haft sina house-negros som har sålt sina själar för att tjäna överhetens maktstruktur. Alltid lika föraktade av minoritetens flertal och lika uppskattade av minoritetens fåtal.
De troende bland Qaaruns landsmän gav dock honom goda råd och förmanade honom att vända tillbaks. De troendes varningar till Qaarun att inte göra sig skyldig till självförgudande högmod följdes direkt upp av påminnelser om att Allah inte älskar de som är skrytsamma. Alla former av påminnelser och god rådgivning bör alltid avslutas med att påminna om vägen bort från Allahs förakt till Hans stora kärlek.
Sträva med det som Gud har gett dig efter det eviga livets goda utan att försumma din del av det världsliga! Och gör gott mot andra såsom Gud har gjort gott mot dig, och stör inte ordningen på jorden och sprid inte sedligt fördärv; Gud är inte vän av dem som stör ordningen på jorden och fördärvar sederna.” (Koranen 28:77)
Vidare påminde hans landsmän honom om att använda de gåvor som Allah skänkte honom för att:
vinna det Efterkommande livet
göra gott mot andra
inte störa ordningen på jorden
Koranen lär ut att människan lätt glömmer bort Allah under fruktsamma tider men kommer ihåg honom enträget under tider av sorg och prövning.4 Qaarun som mottog Allahs gåvor i mångfald använde dessa gåvor för egen njutnings skull och glömde således bort Allah. Eftersom han ansåg att han fick alla dessa gåvor av sitt eget förnuft och intelligens tyckte han sig inte behöva hjälpa de nödställda. Återigen blev Qaarun påmind av sina troende landsmän att vägen till Allahs kärlek är inte att sprida oordning utan vägen till kärleken är via spridandet av frid på jorden.
Han svarade: ”Det [jag äger] har jag fått tack vare mina kunskaper [och min klokhet].” Visste han inte att Gud har låtit tidigare släkten gå under, som ägde mera makt och samlat större [rikedomar] än han? Men de obotfärdiga, trotsiga syndarna behöver inte tillfrågas om sina synder. (Koranen 28:78)
Qaaruns högmod hade tagit honom på sådana villovägar att han i sin arrogans ansåg att gåvorna han hade fått av Gud hade blivit honom givna på grund av klokhet och eget hårt arbete. Enligt Ibn Kathir är innebörden av Qaaruns svar följande: ”Jag är inte i behov av er rådgivning. Allah har endast givit mig denna rikedom eftersom Han vet att jag förtjänar det och för att han älskar mig.” Qaaruns var ingen gudsförnekare, han trodde på Gud och att Gud hade givit honom dessa gåvor på grund av att han förjänade det. Hans arrogans hade gått så långt att han hade förtäckt sitt högmod genom att legitimera det via Gud. Troende måste vara på sin vakt att inte falla i samma fälla som Qaarun, där man förhäver sig själv och tror sig vara älskad av Gud framför alla andra.
Och [när] han gick ut bland folket i hela sin ståt, sade de som [bara] hade det jordiska livet för ögonen: ”Tänk om vi fick [äga] vad Qarun har fått [äga]; han har verkligen gynnats av turen!” (Koranen 28:79)
Människor med begränsad kunskap kommer säga att Allah har givit Qaarun stora rikedomar, om han inte förtjänade det skulle Allah inte ha givit det till honom. De kommer se upp till honom och önska att de hade fått vad han hade fått. I sin okunskap tillskriver dessa förblindade människor Guds gåvor till turen och lyckan i livet. Det moderna samhället är uppbyggt på samma sätt där människor som har blivit välsignade av Allah med gåvor uppmanas visa upp sina rikedomar och framgångar i livet. Genom media sprids bilderna av framgångsrika män och kvinnor som hålls upp som förebilder. Ingen tillskriver gåvorna till Gud.
Var är Qaaruns förmögenhet idag? Endast sand och ett blott minne kvar.
Men de som hade fått del av kunskap sade: ”Arma stackare! [Ni inser inte att] för den som tror och lever rättskaffens är Guds belöning vida bättre [än det som ni kan vinna i detta liv]; men denna [belöning] vinner ingen utom den som visar tålamod och uthållighet.” (Koranen 28:80)
Allah skänker sina gåvor till både troende och förnekar, till de han älskar och till de Han inte älskar. Han gör ingen åtskilland eftersom allt mellan himmel och jord är inför Hans ögon inte mer värt än en flugas vinge. Sann tro skänker Han dock endast till de Han älskar! Vägen till sann tro är tron på Allah som följs upp av goda handlingar. Den som blir belönad av Allah med sann tro kommer oundvikligen att prövas och således uppmanas de ha tålamod.
Och så lät Vi jorden uppsluka honom och hans hus, och ingen anhängarskara fanns till hands, som kunde rädda honom undan Guds [straff] och han kunde inte hjälpa sig själv. (Koranen 28:81)
Till sist lät Allah jorden öppna sitt gap och sluka upp Qaarun med alla hans rikedomar. Det fanns inte någon som kunde komma till hans undsättning. När Allah bestämmer sig för att straffa någon finns det ingen som kan förhindra det, oavsett hur mäktig eller rik denna person är.
Och nästa morgon sade de som dagen innan hade önskat vara i hans ställe: ”Hur kunde vi [förbise] att Gud ger den Han vill av Sina tjänare riklig och [den Han vill] knappare utkomst! Utan Guds nådiga beskydd, skulle vi [också] ha uppslukats av jorden. Hur kunde vi [tvivla på] att det skall gå illa för dem som förnekar sanningen!” (Koranen 28:82)
När de okunniga bland människorna hade bevittnat Guds straff för Qaarun öppnades deras ögon upp. Att de var tvungna att bevittna ett sådant straff för att väckas till eftertanke är ett tydligt tecken på deras svaga tro. Qaaruns troende landsmän som hade kunskap behövde däremot inte bevittna detta straff för att stärka sin tro. Koranen gör det väldigt tydligt att en av de främsta medlen för en stark tro är kunskap!
De eviga boningarna skall Vi skänka dem som inte strävar efter makt och ära på jorden eller försöker störa ordningen och fördärva sederna där – den slutliga segern tillhör dem som fruktar Gud. (Koranen 28:83)
De som ska få Paradiset är de som gör tvärtemot vad Qaarun tänkte och gjorde. En troende strävar aldrig efter makt och ära på jorden för han vet att det endast är Allah den Allsmäktige som är den sanne konungen. Belöningen väntar helt visst i det Efterkommande livet.
Ibrahim an-Nakha’i, Abdullah bin al-Hârith bin Nawfal, Sammâk bin Harb, Qatâdah, Mâlik bin Dînâr, Ibn Jurayj med flera. Källa: Ibn Kathir [↩]
När människan drabbas av ett ont, anropar hon Oss (om hjälp); men när Vi skänker henne av Vårt goda, säger hon: ”Detta får jag på grund av min kunskap (och min klokhet).” Koranen 39:49 [↩]
Dr. Bart D. Ehrman är en bibelforskare av högsta rang. I denna föreläsning som är alldeles underbar, både underhållande och lärorik drar han samma slutsatser som Koranen konstaterade för många hundra år sedan, bla. att de skriftlärda ändrade i bibeln för att passa deras trosuppfattningar, att bibeln vi har idag inte är Guds ord etc. Se och njut!
”Det är alldeles häpnadsväckande att se en person som på ett omfattande och djupt sätt diskuterar (fysisk) hidjrah (utvandring) från landet av gudsförnekelse (dar al-kuffur) till landet av underkastelse (dar al-islam) och om den hidjrah som avslutades med erövringen av Mekka. Detta trots att denna form av hidjrah är tillfällig och kanske aldrig krävs av honom under hela sitt liv.
Beträffande hjärtats hijrah, som är olagd honom så länge han andas, märker du att han inte eftersträvar någon kunskap om detta, inte heller har han någon avsikt att göra det. Således vänder han sig bort från det vilket han har skapats för och som ensamt kan rädda honom och istället involverar han sig i det, som av sig själv inte kan rädda honom. Detta är situationen de befinner sig i som är förblindade och som har en svag uppfattning om prioriteringar i kunskap och handling.”
Citat ur ar-Risala at-Tabukiyyah av Imam Ibn al-Qayyim al-Dawziyyah
Klicka här för föreläsningen ”Utvandringen till Allah och Sändebudet” som är en kommentar på ovanstående citat.
”För den som inte tvivlar tittar inte efter, och den som inte tittar efter kommer inte att se utan måste fortsätta att leva i blindhet och förvirring.” Imam al-Ghazali
Glöm aldrig att människor i första hand lyssnar på dig med sina ögon och inte med sina öron. Om vi vill ändra på människors syn på islam är det viktigt att vi aldrig glömmer detta. Du kan tala de vackraste orden men om detta inte följs upp av goda och levande exempel då kommer dina ord att vara förgäves.
Detta är ett problem som vi möter idag. När vi är ute och talar om islams underbara budskap möter vi alltid invändningar av människor som talar om en stor mängd muslimers uppföranden. Om vi alla hade gjort vårt bästa att följa islams budskap skulle vi inte behövt använda dessa vackra ord. Handling säger mer än tal.
Var det inte så Profeten, över honom vare frid, spred sitt budskap? Hans goda karaktär och uppträdande var tillräckligt för männen och kvinnorna runt omkring honom att bli övertygade om att Koranen är Guds uppenbarade ord?
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
